Ja ibland är även jag skvallrig, ytlig och påpekande..jag måste säga..finns det något värre än reklamen för musikalen Greace just nu...Sebastian Karlsson som ser så fruktansvärt osexig ut och fuktansvärt slajmigt bögig (man kan ju vara snyggt bögig). Jag vill spy på den reklamen..nästan så att jag inte klarar av att se den. Funderar på hur han känner...han kan bara inte godkänt det där och tyckt att den där reklamen satt som en smäck.

Hur som helst..vilket fruktansvärt ointressant inlägg men det är skönt ibland att irritera sig på något som är helt betydelselöst. Om man vänder på det och ser vad jag ser fram emot att titta på så börjar ju Desperate Housewives snart och nya programet Dating in the dark..vilket jag tycker verkar riktigt roligt! Hoppas man kanske lyckas följa något i vår!

Natten var speciell. Försökte lägga pigga barn vid 20..Olivia somnade 22.30 medan Teo låg vaken, jag var halvt nedbryten av rastlöshet och irritation efter dessa 2,5timmar. 23 börjar Teo gnälla som sakta men säkert övergår i plågande skrik över ett inflamerat öra. Alvedonen hjälper inte och han har ont, jag försöker avleda med samtal och Pingu. Olivia vaknar efter en halvtimme redan och kan inte sova när Teo är vaken. Så kl 5 somnar Teo tillslut av utmattning med en varm handduk över örat och halva ansiktet. Olivia är pigg men somnar uttråkad 5.30 och jag med. Vaknar 6.30 av alarmet och ställer in mig på eximinationsseminariumet med inställningen att dagen kan ju omöjligt vara värre än natten : ) Seminariet gick bra men nu är jag lite slut...ska försöka gå ut och skotta medan jag är övertrött och inte kommit in i dvalan än.

En god nyhet är att tre familjer redan har anmält sig hyffsat intresserade av huset utan att vi lagt ut det till försäljning. Jag hörde av mig till familjer som sökte hus på blocket utan att hoppas i huvudtaget på svar men tre av tre svarade :) En ska komma in och kolla till veckan och en familj ska kolla på huset utifrån i helgen och sen bestämma sig för om de ska kolla inne till veckan. Tredje familjen har bara sagt att de är intresserade och frågat efter exakta adressen. Känns lite lovande iaf, det visar ju att det finns något intresse. Super!

Jag vaknar och tittar på barnen, undrar vart vi hamnar tillslut. Det är skrämmande att lämna tryggheten och ge sig av till något jag inte vet något om. Jag undrar vad som ska komma hela tiden, har svårt att koncentrera mig på vad som händer nu. Mina händer känns konstiga efter att de hållit i slipmaskinen i en timme igår, jag vill att det ska gå så fort som det bara kan allting. Jag vill genomföra mitt beslut och inte gå med dessa känslor länge till. Jag vill leva som jag vill leva.

Funderar på hur mycket det kan få plats i min lilla hjärna egentligen. Suttit och skrivit hela dagen manus till seminariet på fredag plus gjort en Poster. All information plus alla känslor gör att det känns som om det svämmar över och kommer ut genom öronen. Har dessutom kilat runt i 25minus grader i nästan en timme idag då jag helt missat att det var maskerad på dagis. Är övertrött. Ska åka och äta middag hos Mathias föräldrar och sen lägga golv. Tror jag kommer sova gott inatt.

/Lever i nuet och finner mig i dalar och toppar. Läser, översätter och skriver. Men känslan i kroppen är rastlös och orolig. Ignorerar den. /

Olivia är sjuk idag, hon var kokhet under natten fastän det är så kallt i sovrummet. Hade inte hög feber på morgonen men ändå feber och hostig så hon fick bli hemma. Tog två timmar så var hon feberfri och pigg. Konstigt.

Snart ska vi åka och titta på tapeter till köket och ev köpa kaklet. En slip till trappen måste vi också ha. Resten får vi ta när det kommer. Vi ska börja lägga golvet i Olivias rum också..el åtminstone förbereda inför det. Det är faktiskt roligt att renovera och köpa tapeter osv även fast det egentligen inte är till sig själv längre. Dyrt är det dock..och fattigare blir jag. Låt detta år gå fort och...kanske inte smärtfritt, det förväntar jag mig inte...men så lätt som det bara kan gå. Två barn, jobba och plugga...ensam, fattig och lycklig...kan det gå mån tro?

Det jag menar med mitt senaste inlägg är att jag inte kan uppnå allt detta i den relation och i det hem jag har. Jag kan se mig själv starkare någon annanstans och att bli det är inte bara bra för mig utan även bra för mina barn. Min bästa vän sedan snart 8år tillbaka är för alltid min bästa vän som känner mig om ingen annan men livet betstår av mer. Mer än den trötthet vi upplever tillsammans, det bristande engagemanget och samarbetet. För barn är grundstämningen det allra viktigaste hemma, där det är lugnt, tryggt, iordning och där man får landa, andas och leva. Att det blir misstag är sådant livet måste bestå av. Men när stämningen aldrig är bra, där det är osäkert och otryggt, ja då måste livet ta en ny vändning. Ibland blir livet inte alls som man tänkt sig fastän det ser så lovande ut. Ibland får man ta att det ser ut på ett sätt och att man inte kan flytta vissa saker till rätt plats då rätt plats inte alltid finns.

Han säger att jag genomgår någon sorts identitetskris. Och kanske är det så som jag säger att man behöver vara sårbar för att genomgå en förändring ibland. Kalla det för vad du vill. Det jag vill uppnå är inte omöjligt. Man är ensam i sina val, sina tankar och sina handlingar. Det jag vill är att i grunden ha en trygghet där jag ser till mig och vad jag vill som något att utgå ifrån. Att jag ensam är stark och överlever ensam även då jag blir sårad, sviken eller lämnad. En trygghet i ryggmärgen som säger att jag kan det mesta om jag vill och där jag kan ta emot andra och ge av mig själv på det sätt som är bra för mig. Där jag lever inifrån och ut som någon så klokt sa. Där jag kan gå min egen väg utan att behöva bekräftelse eller acceptans. Där mitt verkliga jag finns som ingen kan ta ifrån mig, möjligen upplevas på annat sätt men jag har kunskapen om mig, jag vet vem jag är.