Jag önskar jag kunde ta dig till en solig plats där det inte fanns några bekymmer i världen. Hålla om dig hårt och finnas så nära att vi delar andetagen. Men finns det något jag lärt mig av dig så är det att vi var och en ansvarar över våra egna liv. Vi kan inte ta över, bara lindra. Och skulle vi vandra in i själen och ta emot varje fall så skulle vi inte längre utvecklas eller finna den ro vi behöver. Men jag finns här, lite trasig och skitig av mitt eget inre arbete men med en massa mod och stundvis bestämd energi. Med insikt och en otvivelaktig klar syn där jag finns vid din sida så länge du vill ha mig där.

Det är spännande att leva ibland. Särskillt när man hela tiden får nya uppgifter och nya utmaningar. Man klurar och trixar så att det ska kännas så bra som det bara går. Just nu är jag i någon konstig känslotrans. Jag kan vara glad men ändå inte riktigt hel och nästan känna mig smått deprimerad och tungandad trots att jag inte tänker på något negativt. Kroppen är stressad trots att jag inte gör något på grund av allt som händer i livet. Det gör att jag inte mår riktigt bra trots allt, hur jag än tänker och vad jag än gör. Jag behöver komma förbi någon sorts tröskel innan jag kan bli mig själv igen och slappna av. Jag vaknade glad idag, rätt utvilad, hade en bra dag på jobbet, var genomglad. Ändå fick jag nästan som ångest mitt på dagen. Bara av att tänka på något av de jobbiga delarna så är det som ett slag i magen. Stressen kör igång en blixtsnabb dominoeffekt. Ändå mår jag bra som sagt, är glad och lycklig. Går med ett leende på läpparna och njuter av tillvaron. Så underligt och knäppt man kan må. Det är intressant, hur man kan påverkas och hur kroppen säger ifrån med sina finurliga system.

Solen stärker mig liksom hans kloka ord. Känner mig stark och levande. Lovar mig själv förbättringar i livet och drar mig till målen bestämt. Mina sinnen är mer öppna och jag ser klarare än någonsin. Äntligen ler jag mot världen.

Nu ligger huset äntligen ute till försäljning! Det är med en lättnad i bröstet som jag lägger allt för mäklarens händer. Perfekt i tid till midsommar. Slappnar av hos min kära och bara njuter av en riktigt ledig helg.

http://www.hemnet.se/beskrivning/719504?r=3

Vart går gränsen för dig och mig bland de okända vatten vi kommer möta? Letar vi efter samma sak? Spricker bubblan helt om karaktärer ändras? Kan vi i framtiden se varandra på samma sätt som nu? Så många frågor som väcks fastän vi förblir dem samma. Nuet blir viktigare än någonsin när tvivel slumpas ut i rymden. Så låt oss förbli på vår grönskande jord och lukta, känn och smaka på den. Så underbar som den är måste många spadar gräva innan vi slutar uppsatta den. Den finns här, så njut av det.

Olivias konversation med en väldigt trött mamma.

Jag-Olivia nu får du tvätta händerna och munnen.

Olivia-Men jag är ju ren, titta!

Jag tittar på olivia och säger pedagogiskt -Ja det är därför du ska smutsa dig!

Hur kan man vara så här slut? Så det inte kopplar riktigt. Vad händer i hjärnan egentligen?

Ibland finner jag inte riktigt ord för kärleken jag känner. Det finns liksom inget som kan beskriva den känslan så den kommer till sin rätt. Jag vet inte varför men då tänker jag bara, "älskade människa" och jag förblir tyst. Jag försöker visa känslan med min kropp för tystnaden får aldrig misstolkas.