Vad vill du säga när allting blitt sagt?
Vad vill du känna när någon tagit din makt?
Du vill att jag ska sjunga men bara om sånt som hör till sitt
Men ska jag sjunga så ja då ska det finnas tid att sjunga fritt

Vem vill du spela när du lagt alla kort?
Och hur vill du leva när tiden går för fort?
Du vill att jag ska känna för något som aldrig känts som mitt
Men ska jag känna ja då ska det finnas tid att känna fritt

Hur ska du veta om ingen lärt dig hur?
Och hur ska du våga chansa du som aldrig haft nån tur?
Du vill att jag ska älska någon som bara älskar sitt
Men ska jag älska ja då ska det finnas tid att älska fritt

Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd?
Och hur högt ska jag skrika varje gång jag vill bli hörd?
Du vill att jag ska falla mot något som du har gjort till ditt
Men ska jag falla ja då ska det finnas tid att falla fritt
Ska jag falla ja då ska det finnas tid att falla fritt
Ska jag falla ja då ska det finnas tid att falla fritt
Ska jag falla ska det finnas tid att falla fritt

/Melissa Horn -falla fritt.

Jag fryser. Är fundersam idag, jag tänker och tänker. Hur är jag och varför. Vad är mina rädslor? Den stora frågan är, när ska jag ta plats i världen igen?

Det är som om allt går förbi mig, vill inte riktigt känna eller ta för mycket utrymme. Ser mig själv utifrån andra istället för att bara vara så som jag är. Det är konstigt eftersom jag egentligen inte är rädd för att vara annorlunda eller för att uppfattas på ett sätt som jag inte vill. Egentligen. Så varför strävar jag mot att vara så mycket för andra. Jag borde vara för mig själv. Jag är alltså så inställd på att visa hänsyn till andra att jag inte har något över till mig själv. Och finns jag inte för mig själv så finns jag ändå inte för andra. Så vart ska den onda cirkeln brytas?

Min morgon började med att jag var fruktasvärt trött och att barnen inte vaknade som de brukade. Jag fick väcka dem, klä på dem och vi hann inte äta frukost. Däremot hann vi dansa till Lady Gaga i 3 min för att vakna till. Hittade inte min busstabell så jag tittade på nätet. Missade att bussen gick vid tågstationen och inte i stan. Det resulterade i en tripp ner till vänthallen i blåsten. Iskalla alla tre satt vi och höll oss för våra frusna öron inne i vänthallen. En dam kom fram och förklarade ett nyckelproblem hon hade vilket gjorde att jag fick med mig ett par nycklar som skulle hämtas av en tjej på kvällen. Jag och barnen åt banan, Teo tappade sin på golvet, Olivia gick på toaletten och tillslut tog vi oss till bussen. Teo tappade lego mellan sätet som inte gick att ta upp. Olivia sjöng högt hela vägen, Teo tjatade om sitt lego och tjej framför mig låg ner med stolen och eftersom vi satt längst bak blev det väldigt trångt. Ut ur bussen och eftersom vi tog en senare  buss hann jag inte köpa någon nyttig frukost som jag tänkt så vi köpte juice och bullar på pressbyrån. På nästa buss och så sitter vi och äter våra bullar. Olivia dricker lite juice och frågar Teo om han vill ha. Ja säger Teo och Olivia häller juicen i hans mun...och över hela honom. Jacka och byxor blöta. Det är fel på bussen, hela den proppfyllde bussen ska ut..in på nästa buss. Teo gnäller över sin bulle som är blöt av juice. Av bussen, byta kläder på Teo, ta på barnen mer kläder till utelek, lämna dem. På nästa buss varpå en man kommer in och säger: -Du sitter på min plats, vem har lovat dig att sitta där? Jag flinar till lite och sjunker ner på stolen.

Dålig, dålig dag. Känner mig för att gömma mig under täcket. En sådan dag, en riktig sådan dag..

Jag sitter och funderar, som vanligt den här tiden. Det är jag helt enkelt.

Som boken nedan så har jag sett andra studier som säger att lyckan finns i de små sakerna i livet. Det har till och med visat sig att man mår bättre i genomsnitt på jobbet än hemma. Trots att folk längtar efter att få komma hem så mår man inte lika bra där. Jag funderar på om det är för att man har mera tid att drömma och vilja ha mer på ledig tid. Ångest över att tiden är utmätt, plågan över att inte kunna få det vi vill ha. Ändå så blir vi bara lyckliga en liten stund när vi nått något vi drömt om. Sedan glöms det och en ny lista över saker vi vill ha är gjord i samma ögonblick. Ja som sagt, det är just nu vi ska njuta.

Jag har inte allt jag vill ha i livet. Jag har drömmar och det bör man ha. Det som jag är så priviligerad med är vetskapen om vad jag har och tacksamheten över det. Det tar inte över de delar som fattas men de gör de delar jag har så mycket mer synliga.

Så om du inte kan få det du vill ha, jobba med att se det du har. Samt jobba med att ignorera omöjliga ekvationer som inte leder någon vart.

En äldre man med glasögon och krullig blont hår tittar på mig när jag kommer in i bussen, han liksom flinar och verkar vilja att jag ska sätta mig bredvid honom. Jag går vidare och sätter mig ett par stolar bakom på andra sidan. En tjej sitter vid fönstret som när jag sätter mig hoppar till rakt in i min sida och jag lådsas som ingenting och tänker att hon kanske har något sorts tiks. Så plötsligt lutar hon sig över mig och frågar om hon får byta plats. Javisst säger jag och undrar vad jag ger för intryck när folk inte vill sitta bredvid mig, men hon förklarar i nästa stund att det är en geting i fönstret. Jag sätter mig på hennes plats och tar upp en tidning, viker ihop den och väntar. Getningen kommer och jag tar sats och slår till allt vad jag kan. Den ramlar ner på sätet och sprattlar omkring. Jag får slå till flera gånger innan den dör och det låter ganska mycket, när den ser så död ut som den kan vara så slänger jag den i påsen på sätet framför. Så sätter jag mig, som ingenting och folk tittar på mig. Jag börjar läsa tidningen och färden tar vid. Träd, skog, mark och ett fåtal mörka och till synes tysta hus följer vägen. Plötsligt tutar bussen till och jag ser en räv som sitter och obekymrat äter på något dött på vägen. Det såg malplacerat ut på något vis och jag ryser till lite. Några minuter senare ser jag en ännu mer malplacerad smutsig T-shirt på en liten vändplats och funderar på om jag är med i en skräckfilm..vad väntar härnäst. Jag rycker till när jag hör ett konstigt ljud. Jag konstaterar att det är någon som snarkar och jag hör tonårstjejerna fnittra i takt. Jag får istället genast upp tankar som: vad behöver han göra för att få bort snarkningarna?, undra om han är överviktig?, vad skulle jag säga om jag jobbade på en vårdcentral och han sökte vård hos mig. Jag fick smått panik och konstaterar att jag borde kunna sånt här. Det enda jag kommer på är: prova nässpray och gå ner i vikt. Annars sök öron/näsa/hals. Och bestämmer mig för att kolla upp det så fort jag kommer hem. Jag tittar upp och ser att det är den krullhårige mannen som snarkar. Getingtjejen sitter bredvid och skruvar besvärande på sig. Jag tänker att det är något hon får ta när hon inte kan slå ihjäl en geting och jag ler för mig själv. Sen funderar jag vidare på om jag själv snarkat när jag somnat på bussen. Kanske även jag har varit "the fun of the day".

Hur blir vi lyckliga?

Jag läser en mycket intressant bok som min kära rekommenderat som heter "Coaching med NLP -handbok i att coacha sig själv och andra" av Joseph O'connor och Andreas Lages.

Här är ett uttrag ur den:

"Lycka är inte något du kan få på recept av lyckoapotekare. Det är inte något du äger, utan något du är. Alla har olika idéer om vad som gör dem lyckliga...

...Det finns intresssant forskning som säger att cirka två tredjedelar av oss inte vet hur vi ska vara lyckliga. 1957 genomfördes ett forskningsprojekt i USA som frågade ett stort antal människor om de var lyckliga med vad de hade i sina liv. En tredjedel sade ja. 1992, när samma studie upprepades, var det lika många som svarade ja, trots att levadsstandarden hade ökat avsevärt. Vad betyder det? Det betyder att ungefär en tredjedel av människorna vet hemlgheten med att vara lyckliga; att det kommer inifrån. Det är inte beroende av vad du har, utan vad du är och vad du upplever. Att vara lycklig finns i de små sakerna i livet, de där serien små beslut, som vart och ett gör dig lyckligare. Lyckan finns i vardagen, i den små detaljerna i livet.

Många människor tänker på att jaga lyckan. När de har nästa ägodel, känsla eller person, då ska de vara lyckliga. Detta är en hägrig. Själva språket avslöjar det. Om du eftersträvar lycka, har du placerat den framför dig. Så länge du fortsätter att eftersträva den kommer den att vara retsamt nära, utom räckhåll. Du kan inte eftersträva något du har. Du kan bara vara lycklig precis nu."

Höst nu. Men jag deppar inte, jag njuter av alla vackra färger och den friska luften.

Hösten ger mig ny energi. På med lite mer kläder bara!