Igår blev mitt finger klätt av något helt fantastiskt. En ring som symboliserar den kärlek min sambo känner för mig. Och jag fick chansen att göra detsamma. Denna förlovning, detta kommande bröllop, betyder mer än vad jag först trodde. Bröllop var inget jag trånade efter. Men plötsligt känns det både nödvändigt och viktigt för mig. När det finns barn från andra förhållanden och när det finns ting som tycks vilja dra en isär så är det som om vårat band är något mer slitstarkt genom detta. Jag har träffat någon som jag verkligen älskar med hela mitt hjärta. Det är underbart i sig. Förhållandet är också något mycket speciellt. I detta förhållande finns det en fantastisk ärlighet och öppenhet som är sällsynt. Vi vet och medger våra egna brister och tar ansvar över våra egna känslor. Vi försöker ge varandra så mycket vi kan utan att på något sätt göra det på sin egen bekostnad. Att finnas i så mycket godhet och kärlek kan inte beskrivas i något sorts värde eller ord. Jag är bara så fruktansvärt lyckligt lottad att få finnas vid min blivande mans sida.

Det är mycket som har hänt sedan sist jag skrev. Inte minst med Teo. Han har både lärt sig simma (på rygg) och cykla i sommar. Jätte duktigt och ingen är nog gladare än jag när jag ser att han håller takten med jämnåriga. Olivia är som vanligt steget före med det mesta. Hon försöker cykla hon med även om hon ger upp på en kvart (läs 5min). Hon försöker iaf ett tag, ger upp och försöker igen. Det är inte så dåligt för sina 3år. Samma sak med simningen. Hon flyter med huvudet likt ett flöte och skrattar så hickan är nära. Och springer från bassängkanten, hoppar och kommer upp till ytan själv. Hon är nästan lite väl modig ibland.

Sen planerar jag och Patrik en sista minuten resa i mitten av augusti. Den är välbehövd. Jag längtar. Har ni tänkt på hur ni känner när ni längtar? Vart sitter er längtan i kroppen? Min sitter som under hakan, ovanför svaljet. Det drar och sliter och vill fram ur munnen. Bli tillfredställd. En vecka utan måsten. 

Vi har för övrigt träffat lite nya människor under senvåren och sommaren. Något jag lagt ner alldeles för lite tid på under hela mitt liv. Att lära känna nya människor, ge dem en chans, upptäcka hur mycket som finns att lära och dessutom få fler tillfällen att se hur fantastiskt man själv har det. Ta ett steg ut i den fria för att känna hur tryggt och varmt det är i sitt lilla bo.