That´s life

Senaste inläggen

Av Veronica - 10 oktober 2010 22:19

Jag sitter och funderar, som vanligt den här tiden. Det är jag helt enkelt.

Som boken nedan så har jag sett andra studier som säger att lyckan finns i de små sakerna i livet. Det har till och med visat sig att man mår bättre i genomsnitt på jobbet än hemma. Trots att folk längtar efter att få komma hem så mår man inte lika bra där. Jag funderar på om det är för att man har mera tid att drömma och vilja ha mer på ledig tid. Ångest över att tiden är utmätt, plågan över att inte kunna få det vi vill ha. Ändå så blir vi bara lyckliga en liten stund när vi nått något vi drömt om. Sedan glöms det och en ny lista över saker vi vill ha är gjord i samma ögonblick. Ja som sagt, det är just nu vi ska njuta.


Jag har inte allt jag vill ha i livet. Jag har drömmar och det bör man ha. Det som jag är så priviligerad med är vetskapen om vad jag har och tacksamheten över det. Det tar inte över de delar som fattas men de gör de delar jag har så mycket mer synliga.


Så om du inte kan få det du vill ha, jobba med att se det du har. Samt jobba med att ignorera omöjliga ekvationer som inte leder någon vart.


Av Veronica - 7 oktober 2010 15:38

En äldre man med glasögon och krullig blont hår tittar på mig när jag kommer in i bussen, han liksom flinar och verkar vilja att jag ska sätta mig bredvid honom. Jag går vidare och sätter mig ett par stolar bakom på andra sidan. En tjej sitter vid fönstret som när jag sätter mig hoppar till rakt in i min sida och jag lådsas som ingenting och tänker att hon kanske har något sorts tiks. Så plötsligt lutar hon sig över mig och frågar om hon får byta plats. Javisst säger jag och undrar vad jag ger för intryck när folk inte vill sitta bredvid mig, men hon förklarar i nästa stund att det är en geting i fönstret. Jag sätter mig på hennes plats och tar upp en tidning, viker ihop den och väntar. Getningen kommer och jag tar sats och slår till allt vad jag kan. Den ramlar ner på sätet och sprattlar omkring. Jag får slå till flera gånger innan den dör och det låter ganska mycket, när den ser så död ut som den kan vara så slänger jag den i påsen på sätet framför. Så sätter jag mig, som ingenting och folk tittar på mig. Jag börjar läsa tidningen och färden tar vid. Träd, skog, mark och ett fåtal mörka och till synes tysta hus följer vägen. Plötsligt tutar bussen till och jag ser en räv som sitter och obekymrat äter på något dött på vägen. Det såg malplacerat ut på något vis och jag ryser till lite. Några minuter senare ser jag en ännu mer malplacerad smutsig T-shirt på en liten vändplats och funderar på om jag är med i en skräckfilm..vad väntar härnäst. Jag rycker till när jag hör ett konstigt ljud. Jag konstaterar att det är någon som snarkar och jag hör tonårstjejerna fnittra i takt. Jag får istället genast upp tankar som: vad behöver han göra för att få bort snarkningarna?, undra om han är överviktig?, vad skulle jag säga om jag jobbade på en vårdcentral och han sökte vård hos mig. Jag fick smått panik och konstaterar att jag borde kunna sånt här. Det enda jag kommer på är: prova nässpray och gå ner i vikt. Annars sök öron/näsa/hals. Och bestämmer mig för att kolla upp det så fort jag kommer hem. Jag tittar upp och ser att det är den krullhårige mannen som snarkar. Getingtjejen sitter bredvid och skruvar besvärande på sig. Jag tänker att det är något hon får ta när hon inte kan slå ihjäl en geting och jag ler för mig själv. Sen funderar jag vidare på om jag själv snarkat när jag somnat på bussen. Kanske även jag har varit "the fun of the day".

Av Veronica - 7 oktober 2010 12:04

Hur blir vi lyckliga?

Jag läser en mycket intressant bok som min kära rekommenderat som heter "Coaching med NLP -handbok i att coacha sig själv och andra" av Joseph O'connor och Andreas Lages.

Här är ett uttrag ur den:


"Lycka är inte något du kan få på recept av lyckoapotekare. Det är inte något du äger, utan något du är. Alla har olika idéer om vad som gör dem lyckliga...

...Det finns intresssant forskning som säger att cirka två tredjedelar av oss inte vet hur vi ska vara lyckliga. 1957 genomfördes ett forskningsprojekt i USA som frågade ett stort antal människor om de var lyckliga med vad de hade i sina liv. En tredjedel sade ja. 1992, när samma studie upprepades, var det lika många som svarade ja, trots att levadsstandarden hade ökat avsevärt. Vad betyder det? Det betyder att ungefär en tredjedel av människorna vet hemlgheten med att vara lyckliga; att det kommer inifrån. Det är inte beroende av vad du har, utan vad du är och vad du upplever. Att vara lycklig finns i de små sakerna i livet, de där serien små beslut, som vart och ett gör dig lyckligare. Lyckan finns i vardagen, i den små detaljerna i livet.

Många människor tänker på att jaga lyckan. När de har nästa ägodel, känsla eller person, då ska de vara lyckliga. Detta är en hägrig. Själva språket avslöjar det. Om du eftersträvar lycka, har du placerat den framför dig. Så länge du fortsätter att eftersträva den kommer den att vara retsamt nära, utom räckhåll. Du kan inte eftersträva något du har. Du kan bara vara lycklig precis nu."

 

 

 

Av Veronica - 6 oktober 2010 21:03

Höst nu. Men jag deppar inte, jag njuter av alla vackra färger och den friska luften.

Hösten ger mig ny energi. På med lite mer kläder bara!

     

Av Veronica - 28 september 2010 13:52

Ibland behöver du lita på att vissa känslor paserar och försvinner inom sinom tid. Att du kan fortsätta hoppas på att friden inom dig ska finna sig.

Men det går inte att förskjuta vetskapen om att känslan av att njuta kan existera med eller utan mörka hål.

Så som vi går varje dag kan vi gå på sätt i tusental.


Av Veronica - 17 september 2010 12:59

Det återkommande problemet genom livet är att man aldrig vet vad som ska hända. Vad gör jag om..? Vart bor jag? Hur mycket har jag? Ibland planerar vi rätt, ibland fel och ibland för mycket. Vad är egentligen rätt att göra? Vad är egentligen rätt frågor att ställa sig? Vad är lagom?

Den enda sanning jag vet är det hjärtat säger att jag känner. Går det inte att applicera till verkligheten gör det ibland inget, ibland tar hjärtat över allt i livet. Som den klassiska stenen som sitter och tynger och värker.

Av Veronica - 14 september 2010 12:29

Ibland undrar jag om jag är...


*En viktigpetter. Lånade nyckeln till toaletten på navets vänthall för fem kronor. När vi kom ut från toaletten stod en tonårstjej där och väntade. "Ge mig nyckeln, jag har betalat" sa hon. Jag sa att jag ville lämna tillbaka den, hon fick ta den i kassan sa jag. Jag gick förbi en tant som samtidigt som jag sa detta till flickan högt sa att hon också ville ha nyckeln. Hon hörde mitt svar till flickan och de båda ojade sig åt mitt beteende. "Herregud, för en femma", sa flickan och tanten instämde. För mig handlade det inte om femman, för mig handlade det om att lämna tillbaka nyckeln, mitt ansvar. Försvinner den så var det jag som hade den sist. Nej tillbaka till kassan, där får de hämta den av ägaren.


*Ett ego. På bussen står det "ge sjuksköterskorna arbetsro, sidbyte i landstinget" samt ett plakat där norra bergets utveckling prioriteras. Av smarta moderaterna såklart som fick mig att för en sekund reagera positivt åt deras politik. Men det var en sekund det.


*Fåfäng. När jag åkte till Härnösand igår satt jag bredvid en tonårskille som somnade. Hur fåfängt det än må låta så kan jag inte sticka under stolen att det kom en tanke som lyder: Okej nu är mina glory days över, jag är inte en söt tjej längre om killen som sitter bredvid somnar, hör..nu snarkar han till och med.


Att vara människa...?

Av Veronica - 6 september 2010 13:22

Jag känner att det är dags att sätta upp nya mål. Det är svårt att hitta rätta vågor när man inte vet vart man ska. Behöver en stark en som gör att jag står stadigt där uppe och surfar med vinden i mitt hår. Hur vädret än finner sig och det är kämpigt så står jag åtminstone i rätt riktning. Det kanske är dags att inte leta för länge efter den perfekta vågen utan ta en som ser bra ut och som inte är allt för svår.

 

 

Skapa flashcards