Nu ligger huset äntligen ute till försäljning! Det är med en lättnad i bröstet som jag lägger allt för mäklarens händer. Perfekt i tid till midsommar. Slappnar av hos min kära och bara njuter av en riktigt ledig helg.

http://www.hemnet.se/beskrivning/719504?r=3

Vart går gränsen för dig och mig bland de okända vatten vi kommer möta? Letar vi efter samma sak? Spricker bubblan helt om karaktärer ändras? Kan vi i framtiden se varandra på samma sätt som nu? Så många frågor som väcks fastän vi förblir dem samma. Nuet blir viktigare än någonsin när tvivel slumpas ut i rymden. Så låt oss förbli på vår grönskande jord och lukta, känn och smaka på den. Så underbar som den är måste många spadar gräva innan vi slutar uppsatta den. Den finns här, så njut av det.

Olivias konversation med en väldigt trött mamma.

Jag-Olivia nu får du tvätta händerna och munnen.

Olivia-Men jag är ju ren, titta!

Jag tittar på olivia och säger pedagogiskt -Ja det är därför du ska smutsa dig!

Hur kan man vara så här slut? Så det inte kopplar riktigt. Vad händer i hjärnan egentligen?

Ibland finner jag inte riktigt ord för kärleken jag känner. Det finns liksom inget som kan beskriva den känslan så den kommer till sin rätt. Jag vet inte varför men då tänker jag bara, "älskade människa" och jag förblir tyst. Jag försöker visa känslan med min kropp för tystnaden får aldrig misstolkas.

Jag känner mig tvungen att blogga om The Big Wedding. Det har pumpats ut så mycket om bröllopet i media att man till och med blivit less på klagomålen på att det pumpats ut så mycket om detta bröllop. Så kan det bli. Ändå fanns ingen tvekan om att jag skulle se det vackra paret gifta sig. Det blev ett finare bröllop än vad jag hade trott. Detta på grund av händerna som kramade, smekte och darrade om vart annat och de varma blickarna de gav varandra. Det är äkta kärlek när masken rinner av och tårarna ändå trillar ner när prästen förklarat dem man och hustru. Då är de inte längre bara offentliga personer utan de finns där tillsammans precis som dem de är. Det var fint att se och gjorde trots mina egna klagomål på mediaflödet, min dag.

Jag önskar mig honom här bredvid mig. Vill känna passionen och glöden vi har. Hans varma, ärliga blick och hans underbara händer över mig. Känna andetagen, hans hud och höra hans röst som omvandlar ord till känslor. Detsamma gör hans kroppspråk, som visar hur mycket han älskar mig. Lik lejonhonans hets i den tyckes eviga passionen till lejonhanen, slukar vi varandra.

 Två lejon på savannen.

Det sägs att hjärnan aldrig kan bli full men ibland känns det verkligen precis så. Som om hjärnan nästan blir suddig och okontaktbar för att den är så fullproppad av information, intryck och känslor. Det blir inte bättre om resten av kroppen mår dåligt och sömnen inte infinner sig. Då blir allt verkligen en enda röra. Då gäller det att hålla sig medveten och hitta strategier för att hålla sig till det som är verkligt, särskillt den verklighet som finns bortom stormarna som vi så lätt fastnar vid. Det som är allra verkligast för mig nu är den starka kärlek jag känner, den kan jag gärna fastna vid, bada i och måla i sanden. Den kan jag skrika ut och viska ömt.

Plötsligt slår det mig att det är kroppar vi går och bär. Kom ihåg hur fantastiskt och underbart det är. Ditt hjärta som pumpar runt allt ditt blod, förhoppningsvis regelbundet och fint. Din mage som bryter ner det som får dig att gå runt och som din kropp sen fördelar dit du behöver det som mest. Din hjärna som skickar och tar emot miljontals impulser varje dag. Du blir blir varse om din kropp ibland, kanske när din mage låter, när du blir stressad och uppjagad av ditt adrenalinrus eller när delar av din kropp smärtar och värker. Sällan uppskattar vi den i sin helhet. Lyssnar vi på den?

Hur medveten är du om din kropp?